Precis som yr.no hade förutspått blev det ett totalt väderomslag; 8 grader med låga moln och ett ihållande regn. Jag valde att värma upp på trainern innan, dels med tanke på att det är svårt att köra sig varm när det är kallt och dels för att backen kom redan efter två kilometer. Backen hade vi väl alla vånda för innan – skulle man kunna sitta med upp?!

De andra svenskarna som kört tävlingen förut hade sagt att om man flyger av är det relativt lättåkt efter backen och att det går att köra ikapp…. Vi är endast nio stycken damer till start och vi skall köra ett varv på fyra milsbanan. Startskottet går och vi rullar iväg efter master-bilen. Det blir återhållsam åkning fram till backen och jag känner att det kommer bli riktigt kallt innan vi är i mål.

Backen går i fem trappsteg och redan i botten av den går några av tjejerna som legat sist i klungan fram och kör på… Jag sitter som femte tjej och får bita i rejält för att inte åka av. Tjejen framför mig ger sig och jag lyckas täppa luckan och är med uppe och vi turas om att hålla farten.

Sista delen av backen:
http://youtu.be/BCUm2oXT5dg

Efter ytterligare en mil kommer den andra backen som inte är allt för brant i början men ökar på slutet, då har två tjejer kommit ikapp oss. Italienska tjejen som hårdkörde i första backen kör ett ryck och vi är två stycken som går med i toppen på andra backen. Därefter en rejäl nedförsbacke och sedan är vi nere på tempobanan med plattåkning hem. Tre tjejer kommer ikapp oss och vi är nu sex stycken då en dansk dam går iväg och det blir lite tveksam och avvaktande åkning. Alla vill inte vara med och dra och italienskan börjar gapa och skälla, men någon vägrar att dra en meter. Då blir det upprepade tok-ryck av italienskan och dom är brutala.

Jag är riktigt nedkyld och har tappat känseln i fötterna och händerna och är allmänt seg; kollar ner, har jag pyspunka? Men inte. Det är bara att bita ihop. När vi har mindre än två kilometer till mål är vi ikapp solotjejen och farten trissas upp ju närmare mål vi kommer. När vi går in i sista högerkurvan med 500 meter kvar ligger jag fyra av oss sex tjejer och det är fullt totalt ös! Jag lyckas inte plocka någon placering utan kommer i mål som fyra och känner mig hyfsat nöjd. Danska tjejen som inte var pigg på att dra tar hem spurten, hårda italienskan kommer två och tredje tjejen blir danskan som var loss solo.

Inofficiella VM..!?
Så här har jag uppfattat det: St Johann har under många år haft tävlingar för masters och fram till 2010 hade man av UCI VM-status. Efter det flyttar VM till olika platser runt om i världen och i år gick VM i Sydafrika helgen innan St Johann. Tyvärr har startfältet splittrats upp, men allmänna uppfattningen är att de åk-starkaste kommer till St Johann. Norska damen som kom på tredje plats i min åldersklass på tempot i Nordiska veteranmästerskapen, vann tempot i Sydafrika.


Vem får starta i St Johann?
Alla som har masterslicens. Anmälan till tempot stänger som sagt några veckor innan loppet, men däremot går det att anmäla sig på plats till linjet. 20 euro för tempot och 30 euro för linjeloppet. Jag gissar att vi var ungefär 20 startande svenskar i de olika klasserna.