Reflextioner från Svenska Cykelförbundets årsmöte den 14 mars 2009

Ordförandens tankar.

 

På årsmötet den 14 mars så var det ett årsmöte som inte var likt något tidigare möte, för på årsmötet i mars 2008 så tog årsmötet ett beslut på förslag från Bohus Län/Dahls Cykelförbund att föreningarna skulle få 1 röst, för att utöka demokratin inom Svensk Cykel.

 

Västergötlands Cykelförbund fick vid det tillfället igenom att distrikten kunde ombudsrösta för sina föreningar.

 

Örebro län reserverade sig mot detta, för om tanken var den att Svensk cykel skulle utöka demokratin med en föreningsröst då kan man inte verkställa detta med ombudsröstning där distriktet samlar på sig föreningars röster inom ett distrikt, och därmed kunna styra årsmötet.

 

Örebro läns Cykelförbund lämnade då in en motion till årsmötet i mars 2009 för att avskaffa ombudsröstning, men distrikten på årsmötet med sina ombudsröster avvisade motionen även denna gång.

 

Vad hade hänt i den mellanliggande perioden sedan föregående årsmöte, var att ett antal distrikt gått ut och sagt att de kan rösta för sina föreningar, som inneburit att stora distrikt med många föreningar fått en onormal stor röstprocent på årsmötet, det fanns flera distrikt som satt på ca: 20 röster där man tidigare haft mellan 4 - 6 röster

 

Den fråga man kan ställa sig var detta meningen från den ursprungliga motionärens sida, nej, nej, nej dennes mening var ju att utöka demokratin med att även föreningarna fick övervara årsmötet och föra fram sina åsikter.

 

Idrottsrörelsen har som undertecknad brukar förfäkta en ”Konsumdemokrati” nämligen representativ demokrati, och den principen har vi rakt igenom inom Idrottsrörelsen.

 

Det var glädjande att så många som ca: 30 föreningar hade hörsammat möjligheten att komma på cykelförbundets årsmöte, undertecknads förhoppning är att det till kommande årsmöten kommer representanter direkt från föreningarna, och bojkottar detta med ombudsröstning som bara bygger på att vissa distrikt vill sätta demokratin ur spel

 

I övrigt hade styrelsen gått ut med ett ”Projekt Svensk Cykel” som skulle dras igång omedelbart efter årsmötet, därmed ansåg man sig inte kunna svara på de motioner som var inlämnade utan man hänvisade dem till det kommande projektet, i mina ögon ett märkligt beteende för den diskussionen kunde ha varit ett bra utgångsläge för det kommande arbetet.

 

Om undertecknad uppfattat det hela rätt och det informationsmaterial som var framtagit så skulle det hela bygga på det vi tidigare tagit beslut på materialet från 2004 nämligen Visionen – Verksamhetsidén – Strategier och Mål – det man nu la till var att det måste utvecklas genom framtagande av handlingsplaner.

 

Det som undertecknad framfört under de gångna 4 åren, men inte fått någon support till från styrelsen, men då man har kört i diket så att säga, så plockar man in Sisu-idrottsutbildarna som process ledare, istället för att ta till sig de förslag som kommit utifrån verksamheten i distrikt och föreningar.

 

Att lyssna på den egna organisationen det har inte varit aktuellt och kommunicera med dem som trots allt skall göra arbetet, det fanns inte i vår styrelse och kommittéers värld det som bland annat föreslagits från undertecknad men dit kommer man nu via en stor omväg som inte hade behövts, dessutom har vi tappat 4 år.

 

Min uppfattning är att en Process ledare från Sisu-utbildarna inte kommer att göra det vi skall åstadkomma för att utveckla Svensk cykel, för de går inte in och gör vårt arbete, och vi själva borde veta vad som behövs, om inte, efterhöra med de fåtal verksamma ledare som ännu finns kvar ute i vår organisation, samt de förslag som löpande framförts till styrelsen och dess kommittéer utifrån cykel Sveriges distrikt och föreningar

 

De konkreta arbetsmetoder i form av handlingsplaner för att nå de mål som vi beslutade om borde inte vara så svåra att plocka fram, arbetsmetoderna måste bli på den nivå där våra föreningsmedlemmar befinner sig, åtgärderna som är viktiga för vår cykelsport att sätta på pränt och som våra kommittéer skulle plocka fram riktlinjer till på den central nivån för att få en vägledning som går från förbund, distrikt och ner i föreningen, som löper som en röd tråd uppifrån och ner, samt nerifrån och upp.

 

Detta har våra löpande styrelser misslyckas med, därtill vår anställda personal med GS i spetsen inte brytt sig i, styrelse och kansli tillsammans med de ansvariga i kommittéerna har inte förmått att få till en kontinuitet på den centrala nivå, det är en av de största orsakerna att allting har havererat.

 

Det finns någonting som säger – vill man - så kan man - således är det vi själva som måste utföra förändringen, det är vi som är proffs på cykelsporten – det förtroendet måste vi ge oss själva, för det är ingen mening att vi letar efter någon annan – för denne någon annan finns inte.

 

Det framkom ganska mycket kritik mot två kommittéer som hade ändrat på inriktningen i sina verksamhetsplaner bara en kort tid efter årsmötet, och lagt ihop kommittéerna Distrikt & föreningsutvecklingskommittén och Ungdoms & rekryteringskommittén och påstod att det blev mer och bättre resultat, det har visat sig att det blev motsatsen – dessutom hade man gått ifrån innehållet i de två verksamhetsplaner som årsmötet 2008 tog beslut på.

 

Min uppfattning om dessa två ansvariga ledamöter tillika ordförande och ansvariga för var sin kommitté är inte nådig, de har totalt sett misslyckas, ingenting har kommit ut från dessa kommittéer inte en endaste information eller mail avseende dessa två kommittéers verksamhetsplaner trots att man påstår motsatsen – det har inre produceras någonting under 2008, riktlinjerna för Idrottslyftet för år två som började 1/7 2008 kom först i januari 2009, det kan inte kallas för att ha en framförhållning.

 

Dessutom har man som ansvariga för idrottslyftsmedel accepterat att de medel som var avsedda för utveckling av vårt förbund SCF och SDF på 988´ kronor per år, gått till en utökad administration och elitverksamhet, de medel som var avsedda för utveckling ca: 1.5 milj. kronor för att tillföra fler ungdomar och försöka att behålla dessa längre upp i åldrarna har gått till annat som inte de framtagna utvecklingsplanerna år 1 – 4 utvisade vägen till.

 

Undertecknads uppfattning är att låter man sig väljas till ledamot i en styrelse som SCF så innebär detta att man inte kan börja och skylla på tidsbrist, för det är ett ideellt arbete på även denna nivå, grunderna är desamma som våra distriktsstyrelser och föreningsstyrelser lever under, det ideella arbetets principer.

 

För utskriften ansvarar

undertecknad