Ordförandens tankar om SCF:s Årsmöte 2010

Jag trodde att jag hade förflyttat mig till ett scenario inom Livets Ord med det tal som Yvonne begynte vårt årsmöte med, sedan kryddades det med Anders Grönqvists vittnesmål, därefter fortsatte det med vittnesutsägelser från delegater i salongen

Denna enorma hyllning till ”Projekt Svensk Cykel” har gått över till en önskan om att något helt övernaturligt kommer att ske, som att någon himmelsk verksamhet kommer ut ur dessa träffar som varit och kommer att fortgå under innevarande år, med några sorts förslag under hösten 2010

”Det verkar nästan som om Guds son - nedstiger och kommer tillbaka till vår jord”

Ingen Svensk genuin cykel ledare skulle vara mer glad än undertecknad om detta skulle bli resultatet av den på årsmötet av Yvonne Mattsson presenterade händelseutvecklingen, orsaken till startandet av ”Projekt Svensk cykel” var enligt Yvonne, att vi kört i diket med Svensk cykel, på vilken nivå som detta hade hänt framgick inte

Vad som är beklagansvärt är att det från centralt håll är så ensidigt upplagt, enligt den av styrelsen presenterade verksamhetsplanen för 2010, att man tror att det går att bygga en värdegrund för Svensk cykel enbart på elitverksamheten, inkluderande en utökad tävlingsverksamhet internationellt samt nationellt, den del som har utvecklas under senare tid är motionsaktiviteter på grund av Garry Jones nedlagda arbete i motionskommittén, det belönas med att man plockar bort den kraften från Svensk cykel

Svensk cykel består av så mycket mer, jag hoppas att Tony Pölders kärnfulla utspel inte bara var ett utspel för mötet, utan att denne nu ser till att den eländiga nivå vi befinner oss på avseende sponsring på central nivå nu tar ett kliv framåt, med denna kapacitet vi fått in i Svensk cykelsport, så torde det bli ganska lätt om utspelet inte hade ett annat syfte

För mig och troligtvis många av de tänkande ombuden som ser bredden och ungdomsrekryteringen som en del av vår framtid så är det fullkomligt sanslöst att så nonchalant behandla ledarförsörjningen inkluderande ungdomsrekryteringen från den sittande styrelsens sida, där de tongivande inom styrelsen har elit och tävling på sin agenda, som är starkt förknippat med deras egen privata och närliggande intresse värld.

Enligt projektledaren Anders Grönqvist skulle det komma ut strategier, mål och handlingsplaner så småningom det är samma doktriner som i stort sett den nuvarande styrelse / bemanningen haft på sin agenda sedan 2004, utan att ha lyckas med att föra ner detta till konkreta handlingsplaner i distrikt och föreningar, det var inget fel på det som vi tidigare hade beslutat, utan felet låg på genomförande sidan organisationen på central nivå förmådde inte att konstruera handlingsplaner till besluten

För vad det hela handlar om är att vårt Svenska Cykelförbund alltså styrelsen måste lägga ribban för vår utveckling inom Svensk Cykel från centralt håll, att det sedan i samförstånd accepteras av distrikt och föreningar och att man är överens om att detta dokument utgör Svensk cykels framtid, skall vi vara ett förbund inom RF-familjen så måste vi fungera på ett proffsigt sätt

Vad vi på distrikts och föreningsnivån måste ha är en organisation med ramar och regler som vi verkar inom, som är i såväl tid som utförande satt i ett sammanhang, som förbinder samman vår centrala organisation med distriktens och föreningarnas möjligheter

Det som nu sker i detta stora ”rådslag” är att det kommer fram många var för sig bra tankar och idéer, men de skall också realiseras i både praktiska och ekonomiskt genomförbara handlingsplaner, var någonstans, jo i våra distrikt å föreningar.

Föreningarna, det är där vår svaga punkt finns, nästa nivå som inte fungerar är våra distriktsförbund därefter kommer ett mer levande förbund på central nivå, deras roll är att leda och skapa inspiration ner genom våra distrikt och ner till förening och dess utövare, och inte bara se föreningen och utövarna som en ekonomisk kassako för den centrala verksamheten

För undertecknad som varit närvarande de sista 35-40 åren på våra årsmöten så måste jag få konstatera att vi mer och mer försöker förtränga den verklighet vi befinner oss i med vår sport cykel, det är ingen som lyssnar på de fakta som Örebrobänken försökt att föra fram i årsmöte efter årsmöte, det kostar väldigt lite att ha med sig lite grand av historien in i framtiden.

RF-bidraget till vårt SCF bygger i all väsentlighet på våra föreningars verksamhet, antal föreningar, antal aktiva, utbildningsinsatser via Sisu, samt lok / stödet, men detta synes inte bekymra vår styrelse eller ombuden för den delen heller, för de många påpekanden som gjorts har bemötts med tystnad från ansvarigt håll

Det är tveksamt om alla våra 258 föreningar verkligen bedriver det som RF säger sig vilja förespråka en ”Idrottslig verksamhet” för att få vara en medlems förening i RF och i förlängningen i ett SF

Olika fakta som tagits fram av Örebro avseende vår interna status tas inte på allvar av SCF-styrelsen utan oftast bemöts de framlagda utredningarna med tystnad, jag tar som exempel detta med licens -utvecklingen i våra föreningar, analysen av utbildningstimmar i SISU, lok/stödet, samt utredningen av deltagande på våra ungdomsdiscipliner som MTB, SM landsväg och U6 där tävlingsdeltagandet inskränker sig till runt 20 % av våra licenserade FU och PU ungdomar, som i licensantal 2009 hade ca: 680 licenser, på de allmänna ungdomstävlingarna ligger deltagandet på ca: 18 %

Ungdomsledareförsörjningen i våra föreningar är nästintill obefintlig, som i sak innebär att vår rekrytering av ungdomar till vår sport cykel blir lidande och kommande cyklister upp mot junior och elit, blir till antalet allt färre in i framtiden

Vad får ovanstående för konsekvenser i ett längre perspektiv, då påfyllningen av juniorer blir i ett begränsat antal, som senare får ett negativt utfall med kommande få elit cyklister, därför är det oerhört allvarligt att inte arbeta med denna del inom det Svenska cykelförbundet, utan ensidigt idag bara intressera sig för den befintliga eliten

Den väg som styrelsen nu slagit in på att merparten för att inte säga alla resurser skall användas till vår elitcykel med bl.a. nyanställningar, där det beslutades om att ta ytterligare resurser från föreningarna och utövarna av vår sport cykel, detta skapar ett motsatts förhållande där man på distrikt och föreningsnivån arbetar helt ideellt, där vi tydligt ser problemen på bristen på ledarförsörjningen av ungdomsledare och rekryteringen av ungdomar till våra föreningar

Det är djupt beklagligt att verksamhet som bygger vår framtid inte får till några ekonomiska resurser för att underlätta detta med ledarförsörjning och ungdomsrekryteringen ute i våra föreningar.

Att förbundet dessutom använder sig av Idrottslyftsmedel på ett sådant sätt som Regleringsbrevet från regeringen inte förespråkar i sina direktiv till Riksidrottsförbundet, och där RF´ s uppföljning är totalt obefintlig, så att vårt SF kan hantera dessa medel till sin vanliga verksamhet, och då det påtalas betraktas man som illojal

Som avslutning på det hela är att ombuden inte förmår att se till innehållet och verkan i den motion som Örebro län för andra året i rad har försökt att sälja in, att den odemokratiska ombudsröstningen inte avskaffas, där en del distriktsförbund från framförallt södra delen av vårt land, satt i system att samla på sig sådana röster, som i sak innebär att deras syfte är att styra årsmötets beslut åt sitt håll

Det kan väl inte betraktas som speciellt seriöst att distrikten har 3-4 gånger så många röster som deras distrikt annars skulle förfoga över.

Vid utskriften

Ordförande