Månadens cykelambassadör

Denna premiärmånad väljer vi att lyfta månadens cykelambassadör Frida Knutsson från Falun, hemmaklubb Falu CK

Vad heter du och var bor du?
Jag heter Frida Olivia Knutsson och jag är född, uppvuxen och bosatt i Falun.

Vilken är din favoritcykelgren och varför tycker du den grenen är så kul?
När jag var liten körde jag i skogen, men när jag återupptog cyklingen vid 13-års ålder var det på landsvägen. Fart har alltid varit något som jag älskar. Jag dras alltid till leksaker som går fort, gokart är bland det roligaste jag vet och skicross som är en snabb fartbana på skidor är också något jag tycker är oerhört kul. Så farten påverkade nog valet, sen har jag även upptäckt kvaliteter hos mig själv som jag har stor nytta av på landsvägen, jag är heller inte jättesmidig och teknisk i skogen. Men jag har också haft den fantastiska möjligheten att träna och tävla på velodromen i Falun under vintertid, där det är snabba fartgrenar som gäller.
Så på vintern är velodrom roligast och på sommaren är landsväg roligast, en bra balans för att hålla motivationen uppe!

Hur länge har du cyklat och för vilken klubb? Berätta vad det var som gjorde att du började cykla! Berätta hur du hittade till just cykelsporten.
I år gör jag min femte landsvägssäsong, och fortfarande i min hemmaklubb Falu CK men även för det danska Team Rytger som gett mig möjligheten att tävla för dem i år.

Som liten, låt säga i 6 årsåldern cyklade jag. Jag tävlade i nybörjarklassen, på min lila 3-växlade monark med pakethållare. Finnmarksturen, Borlänge tour och Gävle ungdomscup var några tävlingar där mitt namn alltid fanns med på startlistan. Men då jag var runt nio år fyllda var det för mycket annat som intresserade mig och jag bestämde mig för att avstå från cykelträningarna i Lugnetskogen med de oerhört många ungdomarna i Falu CK. Ett val som nu i efterhand känns klokt, då jag fick några år på mig att testa på det mesta inom idrott. Som friidrott, innebandy, simning och skidåkning för att nämna några.
Cykling har alltid varit en stor del av familjen då min far är gammal cyklist, och som senare skulle komma att bli en stor inspirationskälla för mig.
Mina gamla klubbkamrater och nära vänner fortsatte med cyklingen även då jag slutat och jag skiljdes lite från dem också under några år men tiden gick och jag började successivt leta mig tillbaka till dem och började nosa mig in i sporten igen.
När jag var 13 år bad jag mina föräldrar på mina bara knän att få testa en landsvägscykel, de tog inte mitt önskemål på fullaste allvar de första gångerna men efter ett antal tjat fick jag äntligen en tidig majmorgon sätta mig på en landsvägscykel, för allra första gången. Och det blev heller inte sista gången..

Vad tycker du är det allra roligaste med att cykla!
Man får ut så mycket av det, som det faktum att jag faktiskt just nu i skrivandes stund sitter i en bil med mina nära vänner på väg till Holland för att tävla. Vi får möjligheten att se så mycket på vägen, får umgås med varandra och får tävla mot världstoppen i ett startfält med över 110 damjuniorer. Det är något jag uppskattar och som gör allt väldigt roligt. Vi får möjligheten att träffa så mycket nya människor samt chansen att utvecklas oerhört som cyklister.

Berätta om ditt roligaste cykelminne!
Att få åka på ett ungdoms-OS är något alldeles utöver det vanliga och något jag bestämde mig för att verkligen njuta av.
Och mitt sinne för njutning blev minst sagt tillfredsställt. Det var en fantastisk upplevelse att få åka med den svenska truppen till en OS-by där mycket liknade ett stort OS för att motivera oss unga idrottare och ge oss en bild av varför vi skall fortsätta satsa. Och dem lyckades, åtminstone på mig.
Vi ville prestera på de två loppen vi skulle köra, med start cirka en mil utanför staden Utrecht i centrala Holland, men fokus från ledare och familj var inte att det var nu eller aldrig. Vi fick möjligheten att lära, njuta och uppleva något som varken någon av oss i laget upplevt tidigare. Och det var magiskt.
Vi fick gå på en invigningsceremoni med truppen, vinka till kameror med svenska flaggan i handen, bli intervjuade av internationella journalister och vi fick tävla mot de allra bästa jämnåriga cyklisterna i Europa.
Och som om det inte vore nog med den erfarenhet vi fick och den enorma upplevelsen, så fick vi även vänner förhoppningsvis för livet. Människor som man, trots att de sysslade med helt andra idrotter, finner åtminstone en gemensam nämnare med då man får uppleva ett OS ihop.
Jag har mycket att tacka för den chansen jag fick att vara med, många tunga TC pass då jag tänkt tillbaka och fått enorm styrka, eller regniga höstkvällar då minnen och mitt revanschsug har hjälpt mig ut i mörkret.

Berätta om vad som gör dig riktigt glad och varför!
Cykel är en stor del av mitt liv men det finns också andra saker som gör mig riktigt glad. Att umgås med vänner, familj och att resa är något jag uppskattar väldigt mycket.
Men framförallt då jag vaknar till ljudet av fiskmåsarna, solstrålarna som letar sig in mellan persiennerna och vet att jag är i min sommarstuga på västkusten. Det är något alldeles utöver det vanliga.
Att barfota gå nerför berget till bryggan, ta ett morgondopp och sedan äta frukost på ”havsaltanen” i morgonsolen.
Packa en korg med lunch och ta båten till en ö långt ute till havs, tillsammans men de allra närmsta vännerna. Kanske också svänga förbi sälarna med båten på vägen hem.
Jag trivs väldigt bra på den platsen, under den årstiden och i det sällskapet. Inget annat lockar mer just då, och det gör mig glad.

Vilken är den finaste komplimang du någonsin fått under din cykelkarriär?
Jag har fått många gratulationer, kramar och dunk i ryggen. Men den där komplimangen som etsar sig fast långt in i hjärtat, den väntar jag nog fortfarande på..

Varför tycker du att andra ungdomar ska börja cykla?
Cykling är så mycket mer än bara slit och hård träning, som många tror. Man lär sig så mycket och får uppleva så mycket. Jag kan verkligen säga att jag utvecklats oerhört mycket som person och förändrats till det positiva tack vare cyklingen.
Och framförallt ju fler som utövar idrotten, desto roligare blir det givetvis!
Men det är viktigt att man faktiskt har intresset och brinner för det man gör, annars blir det heller inte särskilt roligt i längden.
Men alla borde få möjligheten att testa, för det är fantastiskt kul!